Team Erik är hetare än någonsin. Till och med en barfotapromenad på glödande kol går som en dans. – Jag visste att alla skulle våga gå. Tillsammans är vi oslagbara, säger Erik Segerstedt.

Glödhet. Erik Segerstedt tog sitt ansvar som körledare och vandrade utan större problem över den glödande kolen. Inte bara en gång, utan tre

 

 

Tala om uppladdning inför finalen.

En bädd av glödande kol, som ska besegras utan vare sig strumpor eller skor.

– Det ser ut som en portal till helvetet, tycker Robin William-Olsson, när han i kvällsmörkret kommer till kolbädden tillsammans med Erik och de andra i Uddevallakören.

– Klarar man gå över den där, så klarar man nog allt.

Naturligtvis handlar det om tv-inspelning inför lördagens final i Körslaget och platsen är en gräsplatå nära havet på Bokenäs Resort & Conferens, det som de flesta sen gammalt känner som Volvos stugby nära Eriksberg. Det är Svenska Säkringen som håller i trådarna för kolvandringen.

– Det handlar om den enskildes beslut om man ska våga eller ej, säger Stefan Velund. Det har inget att göra med något grupptryck.

Det sägs att i snitt vågar 18 gå i en grupp på 20.

Team Erik fick vara med och tända den höga stapeln av björkved. Därefter en timmas samtal med instruktörerna Stefan och Tina, innan alla kommer tillbaka ner till veden, nu förvandlad till glöd.

De flesta i gruppen är på gott humör. En del har bestämt sig från början, andra är mer tveksamma.

– Ja, det är faktiskt lite småljummet, skämtar Anders Harnemark och börjar krafsa bland kolen med en kratta.

 

– Gör det lite tunt i mitten, ber någon.

– Vi kan kalla den Eriksgatan, ler Patrick Sundström.

Plötsligt börjar Stefan trumma på en trolltrumma och gruppen börjar gå runt kolbädden. Runt, runt, medan den entoniga sången klingar:

”Mother, I can feel you under my feet...”

Henk De Ridder är förste man. Med en sammanbiten min går han barfota på den glödande kolen. Tre meter senare torkar han av fötterna på en filt, medan gruppen applåderar hans mod.

Erik Segerstedt är näste man. Iklädd svart luva kliver han obehindrat över till andra sidan.

– Det sticker till lite i fötterna. Annars är det inte så farligt, konstaterar han och berättar sen att han gjort det förut.

– Ja, i Thailand.

Erik visste att han skulle våga gå. Flera andra tog beslutet på plats.

En efter en promenerade de över kolen. Många gjorde det både två och tre gånger.

Och till slut tog även Johanna Hoffman mod till sig och promenerade över. Till allas förtjusning och jubel.

 

Sens moralen?
– Kan vi gå över glödande kol, kan vi också vinna Körslaget.

Bäva månde Team Hanna från Bollnäs.

 

 

 

Källa: bohusläningen

 

// Tårtan