Han är den minst kända medlemmen i Sveriges mest kända boyband. Mattias Andreasson säger att det är han som organiserar upp sina EMD-kollegor, att han kan fastna i studion åtta timmar i sträck utan mat- eller kisspaus och att han är velig oavsett om det gäller att välja tombolafrågenummer eller pizza.


Vem tycker du är riktigt överskattad?
– Helt ärligt så förstår jag mig inte på Markus Krunegård. Han var också nominerad till årets låt på grammisen och jag hade aldrig hört talas om killen och har hört andra som inte heller hade hört talas om honom eller hans låt Jag är en vampyr. Jag förstår mig inte på sådan musik och det tilltalar mig inte för fem öre. Det kan jag tycka är lite överskattat.
Vad gav du bort senast?
– Det senaste måste nog vara en julklapp och då var det en massa grejer, men jag gav i alla fall min flickvän biljetter till Bounces nya uppsättning Caution.
Hur bor du?
– Jag bor i en 26 1/2 kvadratmeter stor lägenhet på Kungsholmen i Stockholm. Det är en etta och ganska liten. Vi bor två här och vi har en 120-säng som vi båda sover i för vi får inte plats med större, men det funkar jättebra. Det största problemet är att hitta garderobsplats. Men det är en fin lägenhet, huset är från 1930 någon gång så det är jättefint trägolv som knarrar när man går och högt till tak, men fruktansvärt kallt så jag håller på och byter lister i fönstren. Det är bara 16 grader i lägenheten när det är kallt ute.
Hur mår du i dag?
– Jag mår bra, men jag är lite trött för vi har haft en hel del att göra. Jag och Erik var uppe i Åre och kom hem i söndags morse, vi hann vara hemma i någon timme och åkte direkt till Viking Line för att spela där på natten, sedan upp vid sex på morgonen för att byta båt med bara en kvart på oss för att hinna till nästa båt och sedan var jag i Stockholm igen vid klockan halv elva och då hade vi en annan grej att göra, men Erik är kanske den som sover mest i hela världen och är svårast att väcka så han kom aldrig upp och jag fick åka själv. Men det löste sig ändå. Sedan övar vi mycket inför melodifestivalen och jag har precis haft influensa. Vi är väl alla tre rätt slitna i rösterna. Hade jag sagt det till en kvällstidning hade rubrikerna varit: ”EMD nära att dö” i morgon.
Har du några syskon och hur lika är ni?
– Jag har en lillebror som är 22, en storasyster som är 30 och en halvstorasyster som är drygt 40. Vi är inte så jättelika för jag är mest lik min mamma och de är mest lika pappa. Vi är alla konstnärligt lagda: min syster målar, syr och pysslar och min bror håller på med film och gör reklamfilm och musikvideor. Så har vi alla vuxit upp i en musikfamilj och gick musikklasser i skolan.
Vilket lag håller du på?
– Jag håller faktiskt inte på nåt lag och jag har aldrig varit sportintresserad. Jo, eller under VM 1994 när det gick så bra så var jag fotbollsintresserad. Jag har gått på två friidrottslektioner på högstadiet, men kände att det inte var något för mig. Jag ville bara spela i band hela tiden. Jag borde väl hålla på VSK, i bandy får jag säga då för de är de enda det går bra för.
Vad är du mest känd för?
– Det måste vara min extremt goda hasselbackspotatis med kyckling. Nej, men det måste väl vara musiken, att jag sjunger och är med i EMD och har varit med i Idol.
Vad skrattar du åt?
– Jag skrattar åt Flight of the concordes. De är jätteroliga, det är två snubbar från Australien eller Nya Zeeland som är komiker men de blandar in musik också. De sitter med varsin gitarr och spelar en massa roliga små låtar. De är extremt roliga och nu när vi var uppe i Åre så skrattade vi sjukt mycket åt Rikard Palm-klipp på Youtube.
Vilken tid i ditt liv har varit bäst hittills?
– Absolut nu när jag får jobba med det jag alltid har drömt om att göra: med musik. Jag vet när jag var liten jag stod alltid och försökte imitera Michael Jackson och jag kommer ihåg när jag såg en Robert Broberg-konsert från Globen. Då kände jag att där vill jag också stå en gång och nu har jag gjort det. Jag har stått i Globen några gånger till och med. Så det är nog det bästa som har hänt att jag har fått chansen att jobba med det här.
Hur är du att ha som vän?
– Jag hoppas att jag är en bra vän som ställer upp när mina vänner behöver mig. Jag är ganska lugn och jag tror att de tycker jag är en ganska rolig kille. Men jag kan vara ganska dålig på att passa tider, jag är tidsoptimist och det är sånt som säkert kan störa folk, men det är inte alla som säger till.
Hur känns det att se sig själv på tv?
– Jag tycker det är jobbigt för jag är sådan att jag aldrig är nöjd med någonting. På Idol till exempel fick jag ont i magen om jag kollade på reprisen, samtidigt som det är nyttigt att se vilka saker man behöver förbättra. Men annars behöver det inte vara så jobbigt, jag tycker inte att det är en stor grej. När man blir en offentlig person kommer man att synas på tv och i tidningar då och då och det är roligt. Men en sak är att jag hatar att höra mig själv prata, det är jobbigare än att höra mig själv sjunga.
Vilken av dina goda egenskaper missar folk?
– Nej, ingen aning. Jag kommer inte på någonting.
Vad är du mest stolt över i din karriär?
– Det är nog att jag överhuvudtaget vågade gå på audition till Idol. När jag stod utanför och skulle gå in så tänkte jag skita i det. Jag har alltid varit en väldigt nervös person när det har gällt allt. Som i skolan att bara svara på frågor och räcka upp handen var jättejobbigt. Jag vet inte varför, men jag var jätterädd för att göra fel. Det var samma sak när jag skulle göra lumpen, jag var konstant nervös. Det kan vara samma sak när jag ska åka någonstans är jag nervös för att ta fel buss. Jag kan komma två timma för tidigt för att vara säker på att inte missa en buss.
Vad är dyraste du köpt?
– Det måste vara någon typ av musikinstrument eller min dator. Jag köpte den nya Macintoshen när den kom för många år sedan. Då kostade den upp mot 40 000 kronor, sedan skulle man ha skärm och så kostade musikprogrammet 11 000. Nu är allt mycket billigare. Men den har jag haft mycket nytta av, jag använder den bara till musik.
Vad är det pinsammaste du gjort?
– Det var ganska pinsamt en gång när jag var och tränade för ganska många år sedan hemma i Västerås på Friskis och Svettis. Jag hade precis tränat ben och där man ska dricka vatten är det en trappa upp på kanske fem trappsteg och där sitter alla som ska gå in på ett pass. De satt och väntade där precis när jag skulle gå och dricka vatten. Då av någon anledning ville jag vara lite cool och stajla och skulle ta två trappsteg i taget sådär utan att tänka på att jag precis hade tränat ben och inte hade någon kraft kvar. Så jag ramlade bara rakt ner och alla ställde sig upp och frågade hur det gick. ”Äh, det är lugnt, jag skulle ändå inte hit”, säger jag och går tillbaka till gymmet. Det var ganska pinsamt så jag drack inget vatten.


Mattias Andreasson om...
...EMD-kollegorna Danny och Erik:
– Danny är hyperaktiv och den sprallige snubben, men han har inte alltid så bra koll. Han brukar ringa mig för att fråga vad han ska göra imorgon och jag vet oftast det även om det inte är en EMD-grej utan något han ska göra själv. Han är klåfingrig och finns det en stor knapp som det står "tryck inte" på, så trycker han på den. Erik är den som sover mest i bandet och är svårast att väcka. Han är jättebra på att köra bil och koka kaffe och så är han rolig och fantastisk på att förställa röst och ansikte och imitera folk.
...melodifestivalen:
– Natten före vi skulle gå ut offentligt med att det var vi som var sista jokern så satt vi fem timmar i sträck och vägde för och emot mellan två låtar. Till sist valde vi Baby Goodbye som jag tror kommer att förvåna folk när de hör den men även visuellt när de ser vårt framträdande. Baby Goodbye är lite kaxig och kontroversiell textmässigt i schlagersammanhang. När jag såg den första deltävlingen blev jag plötsligt jättenervös och det blev mer påtagligt att det är där vi ska stå.
...att vara EMD:s doldis:
– Jag tänker bara att min tid kommer också. Erik och Danny har haft ett år på sig med sina karriärer medan jag gick direkt från Idol och in i bandet. Jag tycker det är skönt att de har varit med längre och att jag kan lära mig av dem. Men jag har alltid varit sådan att jag gärna håller mig i bakgrunden och kan ta det mer chill. Jag behöver inte stå i centrum och bevisa vad jag kan. Men jag borde lära mig att ta för mig mer. Det är viktigt i den här branschen.



Fakta/ Mattias Andreasson
Ålder: Fyller 28 år den 29 mars 2009.
Bor: På Kungsholmen i Stockholm.
Familj: Mamma, pappa, lillebror, storasyster, halv-storasyster och flickvän sedan åtta år tillbaka.
På fritiden: ”Det låter kanske tråkigt, men det är verkligen musik för hela slanten. Om vi inte jobbar med EMD så sitter jag i studion och gör egna grejer och jag kan sitta där åtta timmar i sträck utan mat eller vatten.”
Lyssnar på: ”Just nu lyssnar jag väldigt mycket på Chris Brown och sedan fick jag höra vad som hade hänt med Rihanna och det är ju hemskt om det är sent. Jag fick träffa honom när han var och spela i Stockholm nyligen. Han var jättecool och hade sin största diamantring på sig och skulle göra en sån där cool knoghälsning, men det fattade inte jag utan försökte ta i hand så han tyckte nog att jag var hur lökig som helst.”
Läser: ”Jag läser en jättebra bok som en journalist har skrivit som heter El choco. Det är en verklighetsbaserad berättelse om en svensk kille som går med på att åka till Bolivia och hämta hem två resväskor med knark för att bli kvitt en skuld, men han åker fast och hamnar i fängelse i Bolivia.
Tittar på: ”Jag kollar bara på tv-serier på dvd. Prison Break är min absoluta favorit och på andra plats kommer Lost. Just nu kollar jag på Heroes och väntar på tredje säsongen av Prison Break.”
Om jag inte var popstjärna så skulle jag... ...antagligen fortfarande vara kvar på Ica-lagret och köra truck och tycka att livet var piss, eller så skulle jag vara musiklärare.


Källa: smålandsposten