Sex, droger och en desperat jakt på pengar och status. Där har du handlingen i ”Shopping and fucking”, en pjäs som sätts upp på Stockholms stadsteater.

I den brittiska förlagan fick pojkbandet Take That stå som modell. I den svenska är det bandet E.M.D. med Erik Segerstedt, 26, Mattias Andréasson, 28, och Danny Saucedo, 23, som får finna sig i att låna ut sina namn.

– Det är en flört med pojkbandskulturen som är så fruktansvärt kommersiell. I original är karaktärerna döpta efter medlemmarna i Take That, och vi ville hitta en samtida svensk motsvarighet. Jag menar det är inte som med till exempel Beatles som har växt upp och formats tillsammans, säger regissören Hugo Hansén till Nöjesbladet.

Finns det inte en risk att medlemmarna i E.M.D. tar illa upp?

– De är inte med i pjäsen. Deras namn är bara en detalj i en större helhet och associationen har inget att göra med dem som privatpersoner, säger Hugo Hansén.

Men E.M.D. blev aldrig tillfrågade.

– De kunde ju i alla fall ha frågat, säger Erik Segerstedt.

Att det skulle finnas någon koppling mellan E.M.D. och handlingen i pjäsen håller han inte med om.

– Det tycker inte jag, jag kan inte tala för oss alla tre, men för mig har det där en negativ klang. Jag identifierar mig inte med den livsstilen, men pengar är förstås jävligt, jävligt nödvändigt och bra att ha, säger Erik Segerstedt.

Samtidigt har han svårt att förstå själva idén.

– Jag fattar faktiskt inte tanken. Varför just ett pojkband? Jag fattar inte grejen, säger han.

Hugo Hansén tycker i stället att E.M.D. borde vara stolta över att jämföras med Take that.

– Visst kan det vara lite hedrande att bli jämförda med Take that, säger Hugo Hansén.

Erik Segerstedt har inte tänkt gå att se pjäsen.

– Jag är ingen teaterfantast, säger han till Nöjesbladet.

Källa: aftonbladet,  30 juli 2009