Eller också var det nervositeten återigen. Trots att jag tragglat mig igenom When I´m 64, åtminstone första versen och en refräng. En refräng som Erik till på köpet inte kunde hänga med på pianot. Han lämnade mig helt a capella och det drog ju verkligen inte ned den bultande pulsen.
Men han log ändå, lade pannan i djupa veck och tänkte till.
– Kanske, sa han. Du får hänga kvar en stund till.
Tänka sig. Han polletterade inte av mig direkt. Han sällade mig till de andra, som också fått ett kanske och som nu planerade för en lång natt på museet.
– Du behöver inte skämmas, sa fotografen Per Landén. Även om din audition kommer med i tv.
Jag får aldrig reda på om han sa det för att vara hygglig.

Vid 20-tiden, då vi lämnade museet, hade bara tre körsångare fått ett klart ja. Anders Hanemark var den förste, Magdalena Rydberg nummer två och Annika Hamnered den tredje. Fast Annika fick dock bara ett kanske när hon sjungit klart. Ett kanske, som Erik själv kom ut i väntrummet och rättade till.
– Annika, klart att du ska vara med i min kör. Jag fattar inte varför jag sa kanske där inne, sa Erik och utdelade en värmande kram.
Väntan. Och kö. Det är vad en audition till Körslaget egentligen handlar om.

Drygt 300 förhoppningsfulla inledde eftermiddagen med en lång, lång kö utanför museets portar. Gamle kommunfullmäktigeordföranden Alf Gillberg hamnade långt bak.
– Vad jag ska sjunga? Vet inte. Det får väl bli lite populärmusik, tyckte Alf och erkände att han inte var väl förberedd.
Filip Hadenius är inspelningsledare för Meter TV, bolaget som gör Körslaget för TV4.
– Det kommer att bli lång dags färd mot natt, konstaterade han, när han inspekterat kön. Vi har gjort det här både i Sundsvall och Bollnäs, så vi vet.
Hela konsthallen var för dagen möblerad till väntsal. Där fanns dricka, frukt, godis, kaffe och mackor. Här och var sjöngs det i stämmor, Moa Brynnel drog på en riktig kulning och alla med gitarrer klinkade på.
– Usch, det här blir svårt, sa Erik. Jag känner ju så många av de här, det blir kymigt att säga nej till de flesta.
Men han lovade vara snäll, inga Idoljuryfasoner.
– Jag minns min första audition. Då var minsann inte juryn vänlig.

Han fick det tufft där inne i båthallen. Det var precis så svårt att säga nej, som han hade anat.
Bäve ungdomskör hade de första startnumren, från ett till sju. Och åkte ut på direkten, i alla fall flickorna. Fem tjejer från Uddevalla kammarkör föll heller inte Erik på läppen. Medan revybekantingarna Jessica Skoglund och Anna-Lena Lindquist kom ut med var sitt kanske.
– Det här var mycket värre än en revypremiär, konstaterade de båda.
Min egen plats i kön flyttade sig raskt framåt. Även om det gick så himla sakta. Tankarna fick gott om tid att mala och tvivlet infann sig högst påtagligt.
Varför utsätter du dig för det här? Varför är det så kul att sjunga? Varför, varför? Vid din ålder...?
When I´m 64.
Vaddå, jag är ju bara 61.
Men jag är glad att jag inte lyssnade på det örat. Trots allt gällde det ju inte livet. Det är ju bara musik.
Och vid denna upplagas pressläggning var det fortfarande Segerstedts kanske som gällde. To be continued.

   
Kram på dig chefen, sa Erik och slog armarna kring Jessica Skoglund.
Du var ju min chef på MacDonalds på Torp en gång i tiden.

Källa: Bohusläningen

// Tårtan